Symbolvärde
Att byggnader används för att manifestera makt, rikedom eller ideologi är vanligt och genom detta tillskrivs byggnader ett symbolvärde. Genom att ladda en byggnad med ett värde som människor känner till så kan städer profilera sig genom en särskild byggnad.
En storstuga för hela Norge
Oslos rådhus kan ses som en storstuga för hela Norge. I byggnaden finns stadens centrala administrativa och politiska ledning. Byggnadens exteriör och interiör berättar om Norges historia och traditioner och här delas årligen Nobels fredspris ut. Rådhuset blir därmed en representat och symbol för Oslo och Norge.
Byggnadens volym och siluett utmärker sig bland övrig bebyggelse. Fasaden är avskalad och stram men ger ett välkomnade intryck, i en varm färg och med många fönster. De två tornen kan ses som vakttorn för sina medborgare och dess historia, med utblick mot omvärlden. Men arkitekturen kan även ses som sluten och ointaglig, byggnaden signalerar makt och inflytande.
Rådhuset i Oslo är ritat av arkitekterna Arnstein Arneberg och Magnus Poulsson, vars förslag vann den arkitekttävlig som hölls 1918. Det kom att dröjda till 1931 innan den första grundstenen för byggnaden lades och ytterligare tid innan den stod färdig eftersom andra världskriget kom emellan. Det första utkastet hade nationalromantiska drag, medan det som sedan byggdes kom att representera 1920-talets klassicism i ett möte med funktionalism.
Den officiella invigningen ägde rum 1950. Byggnaden är uppförd i norska material, med betonggrund och rött handslaget så kallat munktegel. Byggnaden har två torn, det västra är 63 m högt och det östra 60 m högt, byggnaden har också ett klockspel med 49 klockor.